Helgad mat – prasadam

Prasadam – mat som helgats av Krishna

Mat är viktigt för vaisnaver. I Nektarlika Instruktioner anger Srila Rupa Goswami i vers 4 (bhuṅkte bhojayate caiva) mat som två sätt – bjuda på och ta emot – att utbyta kärlek och tillgivenhet hängivna emellan. Något som sätter sin prägel på det hängivna umgänget.

Men det är inte vilken mat som helst, utan den är vegetarisk, tillagad med förhoppningen att Herren ska bli tillfredsställd och erbjuden Honom på altaret. Då han smakat av maten med hjälp av sina transcendentala sinnen (han kan smaka med sin syn, t. ex.) har maten helgats och kallas därefter prasadam – Herrens nåd. En jämförelse är att om man smakar rester från en person med en smittsam sjukdom så blir man sjuk själv, och om man äter resterna från Herren blir man själv förandligad. Om du därför bjuder någon på prasadam – även om personen inte gör någonting andligt i sitt liv – är det ödesbestämt att han/hon kommer att få smaka prasadam igen senast i sitt nästa liv.

Srila Vyasadeva skriver i Mahabharata:

maha-prasade govinde
 nama-brahmani vaisnave
svalpa-punya-vatam rajan
 visvaso naiva jayate

“O konung, för dem som endast samlat på sig ytterst få fromma handlingar föds aldrig tron på maha-prasada, på Sri Govinda, på det heliga namnet eller på vaisnaverna.”

Vidare:

sarira avidya-jal, jodendriya tahe kal,
jive phele visaya-sagore tar’ madhye jihva ati,
lobhamoy sudurmati, ta ´ke jeta kathina samsare

krishna baro doyamoy, koribare jihva jay,
sva-prasad-anna dilo bhai sei annamrita pao,
radha-krishna-guna gao, preme dako chaitanya-nitai

“O Herre, denna materiella värld är en plats där okunnighet härskar, och sinnena är ett nätverk som leder mot döden. Av någon anledning har vi fallit ner i detta hav av materiell sinnesnjutning, och bland alla sinnen är tungan den glupskaste och svåraste att behärska. Det är mycket svårt att behärska tungans drifter i denna värld.

Men Du, käre Krishna, är mycket vänlig mot oss och har gett oss så fin prasadam, bara för att vi ska kunna behärska tungan. Nu smakar vi denna prasadam till vår fulla tillfredsställelse och lovprisar Gudomligheterna Sri Sri Radha Krishna och ropar kärleksfullt på hjälp från Herren Chaitanya och Herren Nityanamda.”

Dessa verser sjunger de hängivna före varje måltid. Nyckel ord i detta sammanhang är “till vår fulla tillfredsställelse”. Varken mer eller mindre. Jämför med Bhagavad-Gita 6.16:

nāty-aśnatas tu yogo ’sti
na caikāntam anaśnataḥ
na cāti-svapna-śīlasya
jāgrato naiva cārjuna

“Det är inte möjligt att bli en yogi, O Arjuna, om man äter för lite eller äter för mycket, eller om man sover för mycket eller inte sover tillräckligt.”

Risken brukar inte vara att hängivna får i sig för lite prasada, utan snarare att det blir för mycket. Särskilt i början innan man hittat balansen. Och det är inget fel i det på nybörjarstadiet. Prasadam hjälper novisen att avhålla sig från oönskade vanor. Just på grund av att prasadam inte är skilt från Herren så säger vi inte att vi “äter” prasadam utan att vi “respekterar” prasadam, tuggar ordentligt, äter inte för fort utan eftertänksamt och mediterar på Herrens nåd, lämnar inga rester osv. Det brukar alltid finnas prasadam så det räcker till för alla. Den brukar också vara vällagad av en Krishnamedveten kock. Och på Almvik finns det ofta mejeriprodukter från de egna korna med livstidsgaranti, så det sätter en extra piff på det hela. Faktum är att det har hänt att personer anslutit sig till Krishnarörelsen enbart på grund av prasadam. Summan av detta är att om någon upplever svårigheter att äta sig mätt så har det andra orsaker än brist på vällagad mat.

Syftet med den mänskliga livsformen – att ha en mänsklig kropp – är att arbeta mot självförverkligande och förverkligande av ens slumrande kärleksfulla relation till Herren Krishna. För att kroppen ska fungera som ett fint verktyg är det viktigt att ta hand om den och ge den rätt näring (prasadam) i rätt mängd (till ens fulla tillfredsställelse).

Posted in: Begrepp och termer